Jag sitter på kvällen i en hästhage på stora Amundön utanför Göteborg och väntar tålmodigt på att det skall hända något bland vitkindade och kanadagäss. Sträcken söderut har kommit igång och det här är en plats som kan ge en del fotomöjligheter på våren när fåglarna är på väg norrut och nu på sensommaren när de flyger söderut igen. När jag var på väg från bilen såg jag en flock som flög iväg men då hade jag inte ens packat upp kameran ur ryggsäcken och det var ändå för långt bort men det lovade gott. Jag brukar alltid packa upp kameran och göra den klar direkt ifall något händer men icke så ikväll.
Det jag vill ha är flygande vitkindade med lång slutartid, de gör sig mycket bättre på bild än kanadagässen tycker jag. Solen skiner så det är egentligen för mycket ljus men det skall inte dröja länge förrän solen går ner och en del moln dämpar stundtals ljuset. Allt är klart och förhållandena är optimala, nedgående sol från sidan, vinden i ryggen så fåglarna skall starta och flyga mot mig och kameran redo. Jag har ställt in kameran på 1/50s, bländare 5,6 och passande ISO för ljuset, ett polarisationsfilter stryper ljuset ca ett steg, alltid något, och solen är på väg ned bakom träden. Med längre slutartid, till exempel 1/20s, finns en liten chans att lyckas med någon enstaka bild men vid 1/50s är chansen att lyckas betydligt större men gässen betar på i lugn och ro utan att vilja avbryta för det jag hoppas på, en flygtur.
Tålamodet börjar tryta men det är skönt väder och ganska gott att bara sitta där. Människor, några med hund, passerar men gässen bryr sig inte, fylla kråset är viktigare. Plötsligt hör jag galopperande hovar bakom mig, hinner vända mig om och fyra av ett par rutor i motljus. Det blev inga flygande vitkindade gäss den kvällen.
Ibland gör slumpen att man får kanonbilder!
Tack Johan, visst är det så 🙂