Jag riktar in det stora zoomobjektivet mot ett högt träd i Kabini, ett stort djungelområde i södra Indien. Högt där uppe gömmer sig den svarta leopardhanen som lokalbefolkningen kallar Blackie eller Black Panther (svart panter) här i det indiska djungelområdet Kabini. De gula ögonen lyser intensivt och den svarta pälsen skiner vackert i kvällssolen.
När den stora leopardhanen tar några snabba steg ut på den breda trädstammen ser han ut som Djungelbokens Bagheera.
Redan när jag vid 15 års ålder i janauari 1980, gjorde min första Kenyasafari, så var leoparden det djur jag helst ville möta. Jag reste iväg med min Minoltakamera SRT 101 b, ett sovjetiskt piratobjektiv på 200 mm och 13 diafilmer. Jag hade även på Hasselblads Foto i Göteborg, intill Liseberg, hyrt en till Minoltakamera och ett Sigma spegeltele på 500 mm. Telet på 200 mm måste bländas ner till 22 innan bilden kunde tas. Det blev då mörkt i sökaren
En kväll vid en ravin i Masai Mara såg jag en leopard. Men när jag var hemma och fått diafilmerna framkallade så hade leoparden bara blivit en mörk skugga.
Jag föreläste om äventyret på min skola, Glöstorpsskolan i Tuve på Hisingen, Göteborg. Tio år senare fick jag ett minnesvärt möte med en leopardhona som vandrade med två ungar i Samburus halvökenlandskap, norra Kenya. En bild från resan är med i boken Tracking The Panthera Family. Den gavs ut i slutet av februari 2019 av det brittiska förlaget Austin Macauley Publishers.
Drömmen att möta Bagheera
Jag har haft flera fantastiska leopardmöten, bland annat när jag satt på en klippa utanför leopardernas grottbostad i indiska Rajasthan. Den första morgonen vandrade en ung hane följd av en ung hona hem till sin bostad. Jag fick även fina bilder på en skygg hona.
Men att få se en vild svart panter, den melanistiska formen av en leopard, kändes länge som en ouppnålig dröm tills jag hörde talas om en svart leopard, eller svart panter, som några indiska fotografer hade lyckats se. Jag tog kontakt med indiska vänner som ledde mig till både guider och andra fotografer. Nu var siktet inställt på att hitta Bagheera. Jag har läst Rydard Kiplings roman Djungelboken och sett den animerade Disneyfilmen flera gånger.
Indiskt sommarlov
I mitten av mars 2018 tog jag in på Jungle Lodges vid Kabinifloden. Att bo där är nästan ett krav för att få använda jeep. Det är även ett krav att vid fyra nätter så måste man göra minst en båtsafari på floden bland elefanter och muggerkrokodiler. Men just den eftermiddagen jag var på floden så såg några den svarta leoparden uppe i ett träd. Han är fyra år och har vandrat in hit från delstaten Tamil Nadu. Han hade ett djupt jack i ansiktet efter att ha varit i slagsmål med en stor fläckig leopardhane som kallas Temple Leopard, eftersom han tycker om att vila uppe på ruinerna av ett gammalt tempel.
Drygt ett år senare har jag återvänt. Nu är det budgetsafari med minibussar och ibland större fordon som gäller när vi samlas vid Dammanakatte. Därifrån startar safarin. De flesta är från städerna Mysore ocn Bangalore i delstaten Karnataka. De vill helst se en tiger. Men flera av fotograferna drömmer om att få bild på den svarta leopardhanen.
Nu i början av april har de sommarlov här i södra Indien. Tigersafari är den heta trenden för Indiens medelklass. Nästan varje familjemedlem bär avancerad fotoutrustning och kamouflagedräkt. Vi får ett fint möte med en tigerhona och hennes nyfikna unge. Men när den ser flera fordon blir ungen orolig och springer in i skogen. Vi drar oss tillbaka. Då kommer tigerungen fram och följer efter sin mamma.
Nästa morgon ser jag skymten, inte av en svart leopard (svart panter) men väl en nästan albino axishjort. Chital eller spotted dear är även att vanligt namn på arten här i Indien. Den ljusa hjorten gömmer sig bakom de normalfärgade men jag får en fin bild när den är ensam under några sekunder. Svart katt och vit hjort, detta känns nästan som en roman.
Tempel-leoparden intar sitt fort
Men vart har alla leoparder tagit vägen? Kabini är berömt för sin täta samling av leoparder.
− De har nog vandrat upp i terrängen efter de omfattande skogsbränderna för några veckor sedan, säger en man som arbetar med ormar.
Plötsligt vandrar en stor fläckig leopard på stigen. Det är Tempel-leoparden.
En tidig morgon återser vi samma leopardhane. Till min stora förvåning och glädje går han till sitt tempel. Jag frågar var han har sin svarta rival men får inget svar.
Nästa dag ser jag flera fläckiga leoparder men fortarande inte någon svart variant. En kväll verkar lyckan ha vänt när vi får rapport om att den svarta pantern sitter uppe i ett träd. Det är långt till platsen men chauffören gör ett försök att hinna fram. Nu går det undan. När vi äntligen är framme så är ingen leopard kvar. Detta kändes som sista chansen för mig.
Den sista chansen
Jag vill göra ett sista försök att hitta Blackie. Eftermiddagen börjar bra. Vi hör tidigt varningsropen från de mindre aporna, langurerna, som varnar för en leopard. Vi väntar men kan inte se något och fortsätter sakta framåt. Plötsligt säger frilansjournalisten och bröllopsfotografen Satish Aradhya:
− Blackie, och pekar upp mot ett träd. Jag kan se pantern med blotta ögat.
Jag tar en sekvens med bilder och försöker hålla den stora telezoomen så stilla det går. När jag snabbt kikar på några av bilderna i kameran ser jag leopardens fläckar skymta svagt.
Den svarta leopardhanen ser verkligen ut som Djungelbokens Bagheera.
Trots att vi kommit överens före att inte hetsa utan ge alla chans att ta bilder så är det ändå nästan omöjligt att inte råka skaka varandras kameror i trängseln. Jag flyttar mig försiktigt i den trånga minibussen för att se om jag kan få bättre sikt. Då börjar den svarta leoparden mycket snabbt vandra nerför trädstammen. Nu gäller det att följa hans rörelser. När han kommit ner på marken är han försvunnen. Strax därpå startar ett tropiskt oväder. Nu gäller det att skydda fotoutrustningen.
− Det här var mycket intressant att få vara med om, säger den indiske frilansjournalisten efter sitt första möte med den svarta leopardhanen.
Kämpigt för leoparder och fotografer
Jag hinner inte vila utan måste hinna med en buss till Mysore och innan dess se till så att ägaren av det gästhus jag bott på under tio nätter, Shrinkanh Kumar, ska få tillbaka sin Nikonzoom 200-500 mm. Jag fick låna hans objektiv när det hade kommit några droppar mineralvatten i min zoom, alldeles innan jag skulle iväg på den första safarin. Den tredje dagen kom han med objektivet. När han då följde med mig på safarin så använde han mitt 70-300 mm till sin Nikonkamera.
Från gästhuset mycket fint beläget vid Kabinifloden är det en 45 minuter lång färd till safarins startpunkt. Jag får skjuts dit en dag på motorcykel när jeepen strejkat.
Indiens leoparder har det kämpigt. Det finns inget officiellt bevarandeprogram för de som det finns för landets tigrar. Ibland hamnar leoparderna i konflikt med lokalbefolkningen när de vandrar in till byarna. I Kabini har några tigrar intagit leopardernas naturliga revir.
Vad är melanism?
Många tror att en svart panter är en egen art, men en panter är en svart leopard. Att den är svart beror på en dominerande gen som finns hos vissa individer. Detta fenomen kallas melanism. Den som har den här genen får ett överskott av det svarta färgpigmentet melanin.
Även jaguarer kan bli svarta. Ozeloten och margaykatten kan också få helsvart päls. Pumor sägs kunna bli svarta men detta har inte kunnat bevisas.
Svarta leoparder har ofta blivit sönderavlade i djurparker. De brukar få dåligt temperament och skör benstomme.
I september 2019 sågs en sex månader gammal svart panter klättra på husfasaderna utanför Lille i norra Frankrike. Hon hade rymt från sin ägare och fångades in till en djurpark men var snart på rymmen igen.
Svart dovhjort
Den 18 juni i år 2020 fotograferar jag Kinnekulles dovhjortar. Jag har trampat iväg dit, drygt fyra mil hemifrån, på en transportcykel, som jag använder för att dela ut tidningar med.
I hjortflocken gömmer sig en svart tjur. Han kallas Svarte Valle. Jag får några fina bilder även om det hade blivit mer närkontakt om jag tagit med mig den stora telezoomen.
Fotnot: Efter pandemin så kan jag tänka mig att de inte kommer att tillåta safaris med de trångbodda fordonen men om detta är så vet jag inte. Jag vet bara att i ett annat djungelområde Tadoba-Andhari i delstaten Maharasthra, när de startar upp där då har de infört strikta regler hur många som får färdas i varje jeep. Jag har varit flera gånger i Tadoba, senast veckan innan mitt möte i Kabini. Då hade jag nästan daglig kontakt med tigrar. Mäktigast av dem alla är den stora hanen Matkasur.
