Efter 45 minuters lockande av mig vid en hyggeskant hörs denna älgtjur inne i skogskanten jag sitter bredvid. Jag ser honom inte först utan hör tydligt hur han demonstrerar sin närvaro genom att bryta småträd och ris bakom den döljande skogskanten. I detta läge är det som mest spännande med älglock innan man får svar på frågan om hur stor tjur det rör sig om. Är det bara något litet cykelstyre eller är det en jättetaggare? I den knappt märkbara vinden som ligger på från älgen känner jag plötsligt den typiskt fräna och skarpa doften av brunstlukt och förstår att tjuren har en ko i sällskap inne i skogen. Denna oväntade händelse förklarar varför han varit så ovillig att lämna sin plats hos henne och komma närmare min position. Framme vid skogskanten är det dock omöjligt att få fram honom ur tätningen för att se honom annat än som en mörk skugga inne bland täta granar. Det är kanske nu man ska ha ett bogblad med sig för att skrapa mot en trädstam för att låta likt en annan utmanande tjur som bökar på bland småträden med sina horn. Men vad gör man då detta hjälpmedel saknas och hänger hemma på väggen? Lösningen kommer plötsligt och oväntat! En ytterligare tjur hörs tydligt närma sig platsen men i helt fel vindriktning. Detta blir för mycket för tjuren som har sin ko att bevaka och önskan att träda fram för att visa sig blir för stor. Den nyanlända deltagaren i gemenskapen får snart vittring av mig och fösvinner utan att visa sig. Men vad gör det då 19-taggaren med de annorlunda hornet till sist äntligen visar upp sig framför kameran.
