Jag har planerat att ta bilder på kungsfiskaren vintertid under några år. Nu var stunden inne. Det har varit kallt och snö en längre tid och i morgon skall det vara -13 grader. Jag hoppades att det inte skulle vara helt igenfruset där kungsfiskarna brukar hålla till på sommaren. Jag lade mig kl 21:00, för att stiga upp igen kl 02:00, brygga kaffe och breda smörgåsar för att ta med och äta på plats. Jag äter lite innan jag packar bilen med kamera, stativ och gömsle, för att köra de 20 milen till platsen jag skall fota på.
Under tiden jag kör tänker jag mycket på isbildningen vid den lilla dammen. Hoppas att den inte har frusit helt, utan att det fortfarande finns öppet vatten så kungsfiskaren får föda. Det skall bli klart väder denna dag, så jag har koll på var solen stiger upp, för den vill jag ha bakom mig. Väl framme kl 05:20 tar jag på mig pannlampan och går och tittar hur det ser ut. Till min glädje är det en ganska stor del av dammen som är öppen. Jag hämtar gömslet som jag fäller ut och tar in kameran, stativ och mat. Det är -13 grader så det biter i kinderna, nu är jag redo om kungsfiskaren är här. Ca kl 08:00 hör jag dess läte och strax sitter den på sin pinne för att fiska.
Det är mörkt ännu så jag kan bara vara helt tyst och sitta i gömslet för att invänta solen uppstigning. Kungsfiskaren håller på och dyker i vaken och får småfisk. Nu börjar solen gå upp, adrenalinet pumpar, nu syns den klart och tydligt. Jag börjar försiktigt fota i tyst läge för att se reaktionen hos kungsfiskaren. Den reagerar inte på något vis, utan är fokuserad på att fiska och få näring i den stränga kylan. Jag hör helt plötsligt att det är fler kungsfiskare här och det visar sig att det är 3 stycken. Nu är jag lycklig och kylan spelar mig ingen roll längre, även om fingrarna inte riktigt är med till 100%.
Här här en av bilderna från denna resa. Jag avslutade vid kl 11:00 för att packa ihop gömsle och kamerautrustning, för att åka de dryga 20 milen hem igen.
